Myslin var slut här hemma så jag gjorde lite granola, tydligen inte mysli. Mysli som mysli sko ja säj.
Jag tycker det ser jättegott och knaprigt ut. Men det smakar nada! Buhu, mysli ska ju vara krossade kex i stort sett.
Skrääpi.
Ja, eller kanske mer snövirvel. Men det kommer ner rätt ordentligt. Bra tycker jag med dåligt väder så behöver ja int harmas då jag ända inte kan vara ut och motionera i det fina vädret. Jag har varit i stort sett ledig hela veckan, så jag börjar bli rolös. Jag som av naturen är rolös får det inte bättre när jag inte har nått program i skolan och på det sättet inte sitter i soffan från morgonen och inte kan göra mycket annat än sitta här. När jag har program på dagen blir kvällarna inte lika tråkiga, då är det ju bara skönt med ledig tid. Men när man sitter i soffan hela dagen - not so much.
Det vill inte bli bra det här knät, inte för att jag vet hur länge det ska ta heller i och för sej. Men efter 3 veckor tycker man ju jag borde vara kapabel till längre än 300 meters hundpromenader. Tydligen inte. Jaja, varma onsdagshälsningar från klagoemma.
Jag vaknade upp i Åbo med S. Vi var och hälsade på min kompis + pojkvän där. Jag har avnjutit en god apelsinchoklad-cappuccino för många pengar som avnjöts med en annan Åbo-vän.
Igor var också med på besök och sålänge vi tvåbenta var borta öppnade han snyggt en kartonglåda som förblev hel och käkade i sej 200-300g lösgodis. Efter en liten panikatack kunde jag konstatera att sockerförgiftning hos hund inte är alltför troligt.
När vi finally kom tibaks till hesa stod F med en extra klänning i högsts hugg, för hon hade lyckats övertala en utmattad Emma att komma med på årsfestefterfest. Det blev inte fest hela natten men kul var det och jag ångrar inte att jag blev övertalad.
Nu har jag pedalat på cykel och shejkat så mitt knä är alldeled utmattat. I morgon blir det sängläge.
Operera knät. Och fastän man rör sej så mycket det går förtvinar musklerna i rasande fart.
4 cm smalare är låret nu. På två veckor! Jag ser lite osymmetrisk ut nu.
Det har nu gått 2 veckor (-1 dag) sen artroskopin och jag kunde idag ta mina första steg i nerförstrappa! Wohooo.
Det går framåt. Ordagrannt går.
Jag höll på somna inomhus så jag tog mitt pick å pack (hund och studiematerial) och satte mej på balkongen. Det är tyvärr nästan mer sövande här.
Detta bådar gott.
Skulle det månne löna sej att powernappa en halvtimme för att sen ha full energi till att läsa.
Av alla timmar som gått har jag fått läst 3. Kunde vara bättre, men kunde också vara sämre! Jag har typ träningsvärk i benet och funderade hur det går ihop med att jag är soffliggande. Och kom på att jag utförde detta svettiga jumppapass igår. Skön känsla när man känner hur man tar i med alla krafter och endorfinerna börjar flöda.
Jaa, eller så inte.
Jag har nu börjat få min röst tillbaka och kan andas relativt bra genom näsan, så jag är på bättringsvägen. Därför ska jag ikväll på en 3-timmars föreläsning om massage och akupunktur på hundar. Intressant! Tyvärr fick inte Igor följa med som demohund men jag kan ju utöva det jag lär mej där, på honom sen här hemma.
Körövning och tentläsning. Har man för lite timmar på dygnet får man slå ihop aktiviteter.
Inte värre än så.
Hååhhåjaaja. Det var tungt! Jag skulle gå några meter med F, eftersom jag suttit inne precis hela helgen, men metrarna blev hela 2 km! Det gick så enkelt att halta fram när jag hade nån att prata med så jag tänkte inte ens på själva ta-mej-framåt. Hemvägen blev lite värre för då började värken komma krypande. Antingen pga att jag inte hade tankarna på pratande eller helt enkelt för att jag gått "för långt".
Att gå 1 km räckte 20 minuter! Haha, hejaheja
Piller mot lite det ena och det andra. Men vet ni vad? Jag har lärt mej att svälja hela piller! En stor bedrift för en som i vanliga fall stärker sej i luft.
När jag vaknade kände jag att jag fått ordentligt sjuk hals. Nääe, inte igen. Jag är förkyld typ varannan månad. Jag anade lite ren för en vecka sen och hade världens panik det skulle bryta ut och således hindra min operation, men jag tyngde i mej vitaminer och burana (som sägs ska hjälpa). Det har jag ju fortsatt med nu efter, bara att väldigt mycket större dos, så nu tror jag inte längre på nån som säger att den kuren hjälper
Åååh. Jag vill ut och röra på mej, svettas, flåsa, springa så det bränner i lungorna! I stället får jag sitta här i soffan och gråta en skvätt varenda gång jag byter ställning. För att göra allt värre så läser jag en massa bloggar där folket tränar, jaja, det är ju mitt eget fel, men ändå. Jag har inte lust att vara halvrörlig längre, som jag nu varit de senaste snart 2 åren. Jag vill ha en frisk och hel kropp som jag kan göra vad jag vill med. Inte en som kräver att jag måste anpassa alla övningar.
Jag är inte gjord för ett stillasittande liv.
Nåja, förhoppningsvist, kommer den här operationen leda till nån förbättring.
Jaa, fast den egna tiden skulle jag kunna skippa. Men jag tänker positivt: nu får jag läsa till tent i lugn och ro!
WOHOOOO. FASTÄN JAG SUTTIT I BILEN 6 TIMMAR NER TILL HENGSELFORS OCH SEN SUTTIT PÅ EN OBEKVÄM STOL 2,5H E FEELISEN PÅ TOPP. (Jaa, knät ville inte vara med hela tiden).
Syskonen var och kollade Mamma mia-musikalen och den var helt fantastisk! Och jisses vad sugen man blev på att själv vara med. Nu har vi kalsarikännit i läggan och sjunger med i musikallåtarna från internätet.
Ligger här och chillar med kompisarna Burana och Panadol forte. Skönt. Det värker lite extra nu när jag gått 100m från bilen in till en affär, oooccchh tillbaka. Jag har vaknat massa gånger inatt för att jag måste ligga på rygg. Eller jaa, måste och måste, det är den enda vägen jag kan ligga. När klockslaget äntligen började på 06 steg jag upp. Jag vaknade också av att det kändes som att min stortå skulle spränga.
Nu ser jag att mina småflickor kom hit på besök såå tack för mej
Som jag här i efterhand ser är suddigt. Men jag kan berätta åt er att det är alldeles för kämpigt att ta sej upp ur sängen och trippa iväg till köket och ta ett nytt foto. Fina är de iaf! Min S som inte kunde vara här skickade blommor i stället.
Mamma sa jag såg ut som en 97-åring när jag stapplade iväg med bara en krycka till dörren.
 |
| Mamma hade köpt sjuklingsgodis tills jag kom hem från dagkirurgin, namnam. |
