Bästa känslan

När man har suttit timtals både i telefon och i sin ensamhet och filat på licentiatavhandlingen och ändrat på onödiga saker som någon tycker bör ändras  och sedan får bifoga hela faderullan och skicka iväg för att få den tillbaka med ännu mer att ändra på, DET NI, är en skön känsla. Det har jag alltså sysslat med igår och idag, fast jag borde ge lite tid åt neurologi & oftalmologi - tenten vi har nästa veckas fredag. Kursen började i måndags så det är en rätt så intensiv kurs. Well well, first things first.

Sen har jag också rajttat omkring på motorvägen med Igor i baksätet i lite på en timme. Rutten tog 45 minuter längre än vad den borde ha gjort för att jag inte trodde på mitt lokalsinne utan i stället lyssnade på gps:en. Okej, den som känner mej vet att INGEN skulle tro på mitt lokalsinne så jag har no one to blame. Jag kom alltså på villovägar då de nu har byggt nya vägar, håller på bygga nya vägar och har en del vägar avspärrade. Jag svor och pyyla om vart annat när jag var vilse och inte hittade hem. Och från motorvägen slipper man ju "aldrig" bort. Hemma är jag nu i alla fall och friden är återställd.