Åååh, känslan när marken flyger förbi. För 1 månad sen skulle jag på en 6 km tur, jag kom 2 och fick halta hem de 4 resterande (Ja att vända om skulle ha varit kortare men det var på vår södernresa och vi skulle ner till stranden och kolla på kvällen). Så det gick alltså inte, utan mitt knä gav upp. Varför ska jag inte kunna göra den motionsform jag tycker är absolut roligaste? :( Nåja, ett halvmaraton har jag ju avklarat, jag får väl nöja mej med det har jag alltid tänkt.
MEN idag, med knästödet på, tog jag en kortkort tur på 2,6km och det gjorde inte ont alls :))) Så få se nu. 2,6km är inte 10km (som skulle va roligare) men det är inte 0 heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar