Idag har vädret haft svårt att bestämma sej här i Danmark. Det har
● varit soligt
● varit mulet
● blåst
● regnat
● haglat
Idag har vädret haft svårt att bestämma sej här i Danmark. Det har
● varit soligt
● varit mulet
● blåst
● regnat
● haglat
Som de modiga nysmakarna vi är kockadd vi ihop klyftpotatia och pølse! Det vae faktiskt riktigt gott och smakade aom en blandning mellan knackkorv och lördagskorv. Goda kryddor hade de i den också.
Nästa sak vi ska hitta och smaka är smørrebrød. Vi vet dock inte ännu om det är sött eller salt vi letar efter.
Nu kanske det låter som att jag tagit mitt pick och pack och dragit i väg till andra sidan jorden. Men så är inte fallet. I stället hamnade vi och vänta 4 h på Köpenhamns flygfält. Det var helt ok för det var stort och det fanns affärer och maasssa matställen. Men vi tänkte att vi äter när vi kommer till nästa flygfält, där vi hade 7 h väntetid, och vi landade redan lite över 8. Inte smart drag. Det andra flygfältet var pyttelitet, dött, med ett enda café/matställe. Och det värsta av allt: det fanns ingenstans att låsa in vårt bagage så att vi själva kunde ha åkt in till centrum så länge. 20 kg väska vill man inte släpa på allt för länge.
Så där satt vi då, på ett tomt flygfält. Enstaka folk kom med några timmars mellanrum. Vi blev t.o.m. utschasade sen när de stängde caféet, så länge satt vi där. Ou well, vi åt , kollade film på mobilens storstora skärm, pratade strunt, slöade i bekvämast soffan, läste tidningar, löste sudoku och äntligen var klockan 20.10 och vi slapp vidare! Dagens lyckligaste stund. Vi hade varit på resande fot sen 5.30 på morgonen så att vi byrja va lejd.
Halv tolv kunde vi äntligen krypa ner i sängarna, som blev säng, eftersom ingen av oss vågade sova på loftet.
Vi har nu lärt oss att sy i dag. Och jag hade aldrig kunnat tro jag var så klumpig med mina händer. Att påta på med nålar och pincetter är inget för mej, ge mej en spade eller liknande så går det mycket bättre! Som den kvinna jag är...
Och att få in i hjärnan att man måste hålla alla instrument i ett pincettgrepp och inte med hela näven (ni vet så där som små barn håller i skeden när de lassar in mat) och att de ska va skillnad på vilket finger man har i nålförarens öglor, huhu, låt oss hålla som vi vill tycker jag. Och när man inte får ta i med händerna utan måste påta på med en pincett, jaa, det var mycket att lära sej. Men riktigt roligt var det. Men som det känns nu är det ju att sy ihop som kommer ta längst vid ett ingrepp.
Jag är tillbaka i huvudstaden och köpte lite mat efter den långa tågresan. Om vi ska va petiga var det S som köpte, han kom och mötte mej till tåget.
Lagom gott. Lite mjuka franskisar, osalt biff och lite rå på ett hörn! Men det var 100% nöt så det går ju att äta om man vill. Men det vill man inte. Personalen var språkkunniga så det var ett stort plus! Man kunde breda på med svensk dialekt. Jag kan gå dit igen, men det är inte så att jag måste dit pånytt.
S kom hem med 2 såna här kakor och 2 av en annan sort, nån slags chokladmoussekaka. Ou maj gad vad goda. Tänk om hembakt skulle bli lika saftigt och kladdigt och underbart. Nu sitter vi båda här med dunkande hjärtan och sockerförgiftning.
Aldrig mera socker, eller vad brukar jag säga (I morgon ska jag äta lite till).
I går kväll styrde jag kosan med M, Igor, M:s vovve Siru, 2 andra hundar och x antal finska fakultetskompisar, till en nationalpark för att campa. Jag var löjligt excited över utflykten. Att sova i tält är typ det roligaste man kan göra och i mina unga dagar har jag sovit i tält på en massa konstiga ställen och hur många nätter som helst. Till och med när jag var hemma satte jag upp tältet på gårdsplanen (eller studsmattan) och sov där i stället för inomhus. Så jag såg alltså fram emot tältvistelsen. Det är länge sen sist.
Kvällen började med vandring (hela 2 km, högst) för att sedan tända brasan och grilla. Hundarna hade roligt ( Igor var dock lite missnöjd mellan varven över att vara i långlina och inte lös, men vad kan man när han jagar fåglar hela natten i löst tillstånd), hungriga magar mättades och folket pratade långt in på natten. Det blev lite spännande där en vända när hundarna i kolmörkret började morra, och det ryktades om att en kropp hittats där nånstans tidigare, men det var en ofarlig campare som kom och kollade läget bara. Jag såg som sagt fram emot att få sova i tält men näe, obekvämt var det, visserligen väntat men ändå. Men kylan! Jag vaknade nog 5 gånger och hölls vaken nästan en timme i sträck, fick köldrysningar och ångrade jag var där, alternatvit ångrade mitt klädval. Fast jag hade 3 lager på underkroppen och 5 på över. För att inte göra det bättre pep Igor hela natten. Han tyckte inte det var nägon hit att sova i tält. Vårt tält ville rasa ihop lite men som tur höll det hela natten.
Klockan 6 gav jag upp med mitt sovande. Som tur är M en morgonmänniska så halv 7 var hon också uppe. Vi tog en morgonpromenad längs stranden, Igor simmade, Siru kollade på och fattade inte varför hundar ska göra så och M och jag försökte undvika när Igor skvätte vatten överallt.
Morgonmål och hemfärd.
Idag lekte vi lite i skolan. Vi skulle föra dialog där ena var veterinär och den andra var patientens ägare. Läraren vi hade visste tydligen inte det finns svenskspråkiga på fakulteten. Ditt modersmål är svenska och du går i finsk skola?!
Jepp, surprise surprise. Och jag är inte den enda.
Hon tyckte jag skulle prata svenska eftersom vi i framtiden kan måsta prata med folk med annat modersmål. Men jag tyckte inte det har så stor vits att ha dialog på svenska med en som inte förstår svenska (personen sa uttryckligen att denne inte skulle förstå vad jag säger). Läraren sa då att det var så häftigt att jag kunde gå upp dit och prata det språk jag ville prata, inte bara det (enda) jag behärskar.
Så jag fick en lite tankeställare att jaa, det är ju rätt häftigt.
Eftersom min vanliga onsdagsunderhållning (agility) är slut måste jag hitta på något annat. Så nu sitter jag då här frivilligt i en sal och väntar på att en kvällsföreläsning skall börja. Det ska bl.a. handla om fysioterapi och akupunktur vid smärta hos djur. Intressant! Före min veterinärkarriär börjat ville jag utbilda mig till hundfysioterapeut (dels för att jag aldrig trodde jag skulle komma in till veterinärutbildningen), så detta ligger varmt om hjärtat.
Jag hoppas på 2 roliga timmar där facebook inte kommer vara involverat.
Dagen efter vappen var det dags för picnic i parken med resten av jordens befolkning. Jag sov länge och väl, drog på mej halaren, orkade inte ut med Igor så han fick komma med till stan. 2,5 h utomhus och lika länge under järnvägsstationen med en kaffekopp och sällskap. Hungern kom emot så då begav vi oss hem. Easy as that.
Idag ringde de från ett försäkringsbolag. Jag frågade om personen pratar svenska. "No". Jag kan tycka det är aningens dåligt att inte kunna svara "nej" i stället för att måsta ta till engelska. Men det kanske bara är jag.
Detta år firade jag vappen aningen annorlunda mot förr. Jag började med att städa upp mej inför uppträdandet med Lyran och Akademen. En chillig konsert där bl.a. halarklädda studeranden satt i publiken. Efter det letade jag upp F för att kolla på Havis Amanda när hon får mössan. Pikavisit hem för rastning med hunden, på med halaren och iväg på Elastinens konsert. Som jag sist och slutligen inte hann se så mycket av. Men shejka loss med klasskompisar och få sjukt knä hann jag desto mer. 15e för ett halarmärke och 10 min av Elaaaa.
Det var min torsdag.