Detta inlägg kommer väldigt lägligt med tanke på att jag faktiskt hade min
sista skoldag idag. Jag borde kanske skriva om det först efter imorgon då det är penkkis, eller bänkskuddardagen som det så fint heter, men jag kunde inte hålla mej. Det var sista dagen om man inte räknar med ett prov jag ska skriva nästa vecka. Men det kan ju inte räknas som en skoldag, eller? Studentskrivningarna är förstås oskrivna men de är ju verkligen inga skoldagar. Det känns otroligt skönt att få slippa ut ur JG efter dehär 3 åren. Det har ju inte varit roligt, men jag har lärt känna en hel del fina människor. Tungt har det inte heller varit, det blir inte tyngre än vad man gör det till. Men yes,
jag ska äntligen bli student!
Samtidigt känns det vemodigt. Jag ska ju så småningom flytta härifrån. Det innebär att jag inte kommer ha lika mycket kontakt med mina vänner som jag känt hela livet och sett i stort sett varje dag. Nya vänner får jag väl antar jag, men det är ju inte
alls samma sak. Tänk om det blir så att efter en tid, så kommer det uppstå pinsamma tystnader när vi träffas, vi pratar bara om vädret. Det är hemskt, de som en gång i tiden kände mej utan och innan, de som visste bätte än jag själv vad jag behövde, de som jag inte ens behövde ord för att kunna kommunicera med, de som jag har gjort en massa knäppa, roliga, oförglömliga saker med...NEJ SÅ FÅR DET INTE BLI.
Bort med de negativa tankarna!
Nu ska jag tänka positivt. Här fick ni ett handgjort, ögonmåttat ( fint ord ) exemplar av Emmas & min ABI-poster som vi lagt upp i skolan. (Undertecknat emma med några extra m eftersom vi är två emmor. Och det står ju inte eleven som i en elev, utan det är ju engelskans 11). Jag ska fota jättemycke imorgon ( om jag minns, heh ) och lägga upp bilder senare.