Aktivitetsnivå noll

Som ni säkert märkt (mamm) så flödar det inte av nya inlägg här på bloggen. Känns som att jag varken har tid eller inspiration att bygga fram läsvärda inlägg. Så få se hur framtiden ser ut. Nu är det tydligen skrivpaus tills vidare.

Hemma fried chicken

Namnamnamna. När vi var och handlade såg vi en nyhet i butiken: wannabe kentucky fried chicken, men jag är inget fan av färdig mat så vi köpte inte hem det. I stället tog vi kyckling, mjöl, ägg och corn flakes och gjorde egna.  Vi friterade i stekpanna och sen in i ugnen. Det blev SÅ GOTT!  Hur enkelt som helst dessutom.

Though viking

Denna helg har jag firat min syster = lekt med systerdotter i 2,5 timmar. Så här i efterhand får man ju känna sig som en åldring, när man dragit på sig sjuk nacke och rygg. Men när ni ser hur lågt taket är (ta flickebarnet  på 4 år som måttstock) och tänker er att man springer i gångarna, med hinder i sig dessutom, i några timmar så kan jag berätta att det kommer konsekvenser. Men sånt får man ta, såklart ville hon ju att jag också skulle delta, det förstår ju alla och jag for ju dit med henne just för att umgås och ha kul. Jag tyckte personligen inte om de vuxna som bara ploppade av sina barn och sen satte sig med facebook i högsta hugg...NÅJA jag är ju inte förälder så jag har väl ingen rätt att yttra mig om detta, kan någon tycka. 

Andra helgdagen traskade jag runt 8,5 km i skogen med broder och Ruff. Ett evenemang där man fick delta i lotteri och har chans att vinna en smarttelefon. HOPPAS. Det var riktigt trevligt med kvalitetstid, men lite för blött i skogen och stövlar rekommenderar jag inte som vandringsskor.

Fredag

Idag har jag haft en patient. Okej, det kom bara en patient över huvudtaget till min avdelning idag. Lite trist att inget händer, men samtidigt så jätteskönt att få äta lunch i lugn och ro, och ännu till få äta vid lunchtid. Veterinärer lär ska ha benägenhet att få magsår och jag kan redan se varför.

På eftermiddagen var det meningen vi skulle gå igenom case med nån veterinär, men det blev inhiberat och hopp tändes att man skulle slippa hem tidigare än fyra en dag. Men icke. I ställer ska vi göra samma sak men utan övervakare.

Annat då. Jag var på nationsmöte igår och blev indragen i porthansfestkommitén. Vad har vi lärt oss av detta: gå inte på möte om du inte har planerat vara med i en kommitté.

Glad idag

Det är jag det.

För jag har steriliserat min första levande hund. Vi var två studeranden som delade på steriliseringen, så man fick bara en halva på var tyvärr. Sen var vi också så långsamma så veterinären måste sy ihop bukhålan  sen så det inte skulle räcka för länge. Det är ju ett undervisningssjukhus, men för djurets bästa får en operation bara ta ett visst antal timmar/minuter, eftersom det inte är bra att ha det nersövt hur länge som helst. Så när grejerna var utplockade hade det gått så lång tid att veterinären snabbt sydde ihop. Detta lär dock inte vara ovanligt - att vi är långsamma i början alltså, haha. Nästa operation är målet då att jag ska hinna sy lite!

Nu känns det nästan som att jag är värd lite godis. Fastän jag ju "inte äter onyttigt inne i veckorna"

Cappuchino

Idag drog jag med mig S på museum! Jag har verkligen aldrig tyckt om muséer, utan det har varit sånt som man blivit med tvingad på via skolan. På senaste tiden har jag däremot nån gång kunnat tycka det är intressant.

Vi for alltså på museum of broken relationships. Det levde tyvärr inte upp till mina förväntningar (hade jag ens förväntningar...) och man måste plöja igenom en bok med ca 100 små historier. Det blev alltför tungt.

Solen har skinit idag och jag har gått med shorts! Nu smaskar jag på en cappuchino vid S jobb så länge han gör beställningar.

Idag dejourerade jag hela dagen 8-20. Jag hade planerat att gå till sängs tidigt för att vila upp mig ordentligt inför kommande vecka. Så blev det inte. För vi hade besök ända till långt förbi midnatt. Besöket i sig var såklart supertrevligt och vi kockade ihop mat med rispasta. Det luktade precis som risotto, inte så konstigt förstås, men smakade nog pasta.

Söndagen ledig och jag tror bestämt jag ska göra mest ingenting. Jag hoppas på att inte sova bort hela dagen, men alarm tänker jag då inte ha! Kanske det är soligt i morgon också. Vi har ju haft värsta sommarväder här senaste dagarna med folk i flipflops och shorts.

Dagens hiss(ar) och diss

DISS:

• Cloettas nya chokosmak med mango och rån. Inte alls gott, smakade beskt och giftigt

HISS:

• Pätkisglass. TO DIE FOR. Och joo, man kan bra äta upp hela burken själv
• När kanyleringen lyckas fastän ägaren stirrar med kritisk blick på den oerfarne kandin. Stoltheten som väller över en skulle jag kunna gissa att är ungefär i klass med den man känner när man ser sitt nyfödda barn. I princip.

Fredagshälsningar från the goddess of cannulation.

RISE AND SHINE

Denna bild skickade jag iväg ut i cyberrymden i morse 05.54. Jag hade då 2h 6 min kvar av mitt nattskifte och var så förundrad över hur pigg och glad jag var. Liksom på riktigt. Natten hade gått hur bra som helst trots att jag även natten innan hade ett lika långt skifte (16 timmars skiften <3 ) och bara sovit 3 timmar. Jag hade ju hoppats på att få sova lite mellan kl.8 och 16 innan följande skifte 16-08, meeen japp, jag är såpass morgonmänska att jag inte kan sova på dan ens fast jag vakat. Patienter rullade in på löpande band och jourtelefonen ringde för sitt liv, så kanske därför jag hölls alert.

En timme senare dock kom tröttheten som på beställning. Jag orkade knappt öppna munnen när jag skulle prata och satt bara och försökte slita upp ögonen samtidigt som jag höll på med en syremask åt en patient. Syster ringde strax efter mitt skifte slutade men jag måste bara säga hejdå eftersom munnen inte fungerade. 4 timmar fick jag sovit och sen var det färdigt. Tack.

Jag får snart börja kategorisera min blogg märker jag, eftersom det mest kommer updates om min väg till veterinärtiteln. Men det blir lite så när jag bor på sjukhuset. (ja, inte ordagrannt då).

När man tror att man behöver det

Har ni nån gång känt att detta måste jag bara ha. Antagligen, vem gör nu inte det. Ibland övertalar man sig att nä, jag behöver ju faktiskt inte detta. Ibland intalar man sig att det faktiskt kommer göra en skillnad i ens liv. Detta på bilden är en sån sak (inte Igor, han är nog mitt bästa köp. Okej, ibland skulle nog han också fara rätt billigt). Däremot denna bänkpress. Den kanske blev använd i början, enstaka gånger. Sen blev det lite för jobbigt att flytta den så att den kan användas. Uppefter en vägg kan man ju inte bänka såklart, men där måste den stå för att inte vara mitt i vägen i en liten lägenhet. Det blev lite för jobbigt att ta fram stången och vikterna. 

Ett annat köp som jag via bloggar (hehe) intalade mig att jag behövde var en stepper. Jag prövade väl den en halv gång, sen blev den en dammfångare. Jag kämpar för att få en hälsosam livsstil, men det verkar inte lyckas.

Nu kan man inte ens slänga ut denna bänk mer, för den har fått ett viktigare syfte i sitt liv: klädställning. Det blir ju så råddigt med kläder på golvet.

IIIIIKKKK

Jag vred på kranen, väntade vattnet skulle värmas, MEN DET HÄNDE ALDRIG, i stället blev det bara KALLARE. Till slut var det så kallt så det värkte i huvet av det. Man kunde inte duscha hårbottnet längre än 5 sek i sträck.

Jaja, det var dagens i-landsproblem.

Spärra upp ögonen och inbilla dig att du är pigg

Klockan är 3:55. Jag har ännu 4:05 h kvar av min 16h nattdejour. Nämnde jag att jag hade kommit upp med en smart idé att vaka kvällen innan så att jag skulle sova länge morgonen den dagen jag skulle ha nattdejour.

Well I can tell you my friends att om man är en människa som vaknar senast 8 oberoende när man gått och lagt sig så.ä är det inte så himmelens bra idé.

Nu är jag jättehungrig men får nöja mej med en kopp te eftersom jag redan ätit upp all mat. De två som är i samma rum som mej gick å sova (en måste vara vaken) så här får jag nu sitta med mig själv (andra vakna personer är på andra avdelningar.

Nååå upp me snoro bara för jag lyckades kanylera en hund idag!!

På riktigt alltså

Jag har nog funderat lite här på sistone vilken allvarlig sjukdom jag lider av. Jag är ju så trött! Det har ingen betydelse om jag sover 6,8 eller 10 timmar. Eller hur tidigt eller sent jag kryper till sängs. I fredags t.ex. tog jag natt kl.23 och vaknade 8.30. I lördags tog jag natte kl.21 (!!) och vaknade 8.30. Båda dagarna har jag varit lika trött och det känns som att någon hängt vikter i mina ögonlock.

Det är för övrigt de enda vikterna jag har lyft de senaste veckorna. Månaderna...

Benefits as a dog owner

Man får tvättat sitt hår gratis (både egna och hundens), eftersom man ska ut i regnväder. Och man har en hund som älskar vatten.

En mycket välkommen helg

Ja, det är längesen en helg har känts såhär välbehövlig. I morse när jag kom till "jobbet" frågade en studiekompis "är du trött, har du feber, du har så glansiga ögon?" JAA JAG ÄR TRÖTT. Samtidit är det ju så himla skoj så jag vill inte ha helg. Yleispoli tar både emot vablig tidsbokningspatienter men även akuta fall som ringer under dagen, så det är i princip alltid dubbelbokat. Så man fattar att även de 2 veterinärerna får alla nerver prövade med 4 yra kandin som vet noll. Kanyleringen har jag inte fått kläm på ännu under denna vecka och jag blir så irriterad. Men jag måste väl bara inse att man inte kan kunna allt efter första veckan (fast ALLA andra i hela världen kan ALLT ).

Många hund- och kattpatienter har jag haft, men även en råtta! Så det var skoj. Nästa vecka har jag dejourvecka med 16h skift. Så hejdå piggheten som redan är försvunnen.

Onsdag

Jag har noll koll på dagarna och det känns som att jag praktiserat på universitetsdjursjukhuset flera veckor ren. I själva verket är bara 3:e dagen förbi. Med detta sagt kan jag tillägga att jag stortrivs.

På intensivvårdsavdelningen idag hände det inte så mycket och jag fick främst agera springflicka. Det var inte världens roligaste eftersom jag anser det inte hör till mitt "jobb" nu. I somras på sommarjobbet var det ok för det var min uppgift (med mera), nu vill jag i stället suga in veterinärkunskap och erfarenhet varenda minut.

På eftermiddan fick jag dock ta blodprov (som lyckades! Jag har haft sånt oflyt med det på sistone. Haha, som att man ens kan räkna in "på sistone" i 3 dagar). Och med endast ett missöde; för högt undertryck i ampull så sprutans innehåll * flög i mina och en skötares ögon, så var denna dag förbi.

* sprutan innehöll bara NaCl så no worries

Glad över andras misslyckande

Nu har jag varit 2 dagar på yleispoli, dit patienter kommer med mindre fel, för att antingen genast få diagnos och behandling eller sen skickas vidare till specialavdelningar. Även t.ex. vaccinerginar och kontrollbesök kommer dit. Jag har haft 5 patienter under dessa 2 dagar, alltså farten är aaaningen långsammare än när man jobbar på riktigt. 1 av dessa 5 patienter tog jag hand om helt själv. Att det var en valpvaccinering och hälsogranskning behöver inte nämnas så högt. Haha. Nämen man måste ju börja från de allra enklaste patienterna för att lära sig! 

Frustrerande är det dock på dagarna när man misslyckas. Kanylering och blodprov, speciellt kanylering, är sånt man lär sig med tiden. Dessutom lär det vara så att det går i perioder hur pass bra man lyckas. Men ändå känner man sig som sämsta mänskan i världen när det misslyckas och blir i smyg lite (läs: mycket) glad när veterinären sen kommer och ska sticka och det även då misslyckas. Den skadeglädjen känner jag att man måste få ha så här i början när man själv är sån amatör.

I morgon ska jag spendera dagen på intensivvårdsavdelningen, få se hur det blir.

Vet ni var jag är?

Det är svårt att tro men detta är faktiskt i vår huvudstad. Enligt mig ser det mer ut som ett hotellområde på kanarieöarna. Man behöver faktiskt inte åka iväg så långt för att hitta spännande saker, man måste bara se på det hela med en turists öga.

Där fanns också byggt så att det föll som ett vattenfall vid ett ställe, där under/bakom kunde man gå. Exotiskt minsann. S hade letat upp detta ställe när han häromdan konstaterade att vi börjar vårt femte år i storstaden och det mesta man har sett är sin egna del av staden och centrum. Därför bar det av på vandring på naturstig.

Viktigaste, enligt mig, med alla aktiviteter är såklart maten. Så matsäck hade vi med oss. Fastän det inte direkt blev en dagsutfärd. Mera 1,5h. But still - you gotta eat sometime, så varför inte på ett roligt sätt. Så efter vandringen satte vi oss på bryggan och smaskade i oss gott med en hund som försökte sitt bästa för att kunna hoppa i vattnet.

Praktik på regionförvaltningsverket

Jag vet det låter svårt. Jag visste typ inte heller vad AVI var före jag kom hit. Men praktiken var en obligatorisk del av studierna, så till Åbo for jag iväg. Valde Åbo för att jag hade tak över huvet här. Min barndomsvän som jag varit med hela livet (jaa, hela livet utan att överdriva ens) var så snäll så hon kom hit å bo me mej fastän hennes lägga är omöblerad och hennes studier inte börjat än! Här har vi läst igenom klagomål mot veterinärer, djurskyddsfall, misstankar om allvarliga sjukdomar och liknande som är sånt som AVI är till för.

Vi har också fått delta i möten. Ett vid Honkajoki. Dit for jag bara för att få se det omtalade Honkajoki dit produktionsdjur som självdött förs. Det var tyvärr inte så överdrivet spännande eller kadaver-igt som jag hade trott. Ett annat möte på plats vid kontoret. Det jag minns bäst därifrån är kaffeserveringen.

I could get used to this

NOOOOT. Nattskifte är inget för mig. Vi dejourerar nu 12 eller 16 timmar, över natten. Jag är morgonmänska så nu 8.30 när jag är hemma är jag pigg. Inatt var der värre, eller jaa, det varierade. Patienter hade vi konstant så egentligen hann man inte tänka så mycket på tiden.

Nu har jag dock lite huvudvärk av att ha varit vaken 25h, varav då hälften var stressiga timmar på dejouren, så nu säger jag godnatt.

1:a klinikveckan förbi

Klinikåret, det mest spännande året, har börjat. Det började lugnt med patologivecka. Det sköna med obduktioner är att man inte kan göra nåt misstag som djuret skulle ta skada av. Vi har rett ut dödsorsaker (när man hittar en 100 %-ig diagnos känner man sig som the master of pathology, när man har diffusa fynd lite här och var i kroppen dras man tillbaka ner på jorden och inser man bara är studerande), tolkat cytologier och biopsier och gett utlåtande åt ägarna vad deras djur haft för fel. Jag kan nu (förhoppningsvis...) skilja på inflammatorisk förändring och tumör när jag kollar i mikroskop. Med kadaverodör i håret och  blodsprätt i ansiktet tackade jag för mig och tog helg,

Kvällen spenderade jag med en god vän som jag inte sett sen före sommarlovet. Vi for iväg till ett ställe jag trodde var världens spurguställe, men visade sig vara helt bra och de hade jättegoda pizzor. Innan kvällen var slut hade vi inplanerat äventyr till våren. Iiiiiik!

Sommarlovet och blogglovet förbi

Som situationen är hos många andra, så har internätet inte fått umgås så mycket med mig under sommaren. Förutom chattar som plingar i min telefon. Jag har gjort allt och inget, men inte simmat en enda gång, under sommarlovet och efter denna jobbsommar har jag kommit över min prata-i-telefon-skräck. Kort och konsist. 

Jag fick sms om gratis synundersökning så det nappade jag såklart på direkt. På den 5 km långa vägen dit hann jag köra vilse. På grund av vägarbete och hoods jag aldrig varit i tidigare. Paniken steg, svetten rann, ilskan kom krypande och minuterna tickade närmare min tid hos optikern. Jag yrde omkring och plötsligt kom jag till bekanta trakter och gasade på lite extra. Parkerade i en grotta, yrde omkring där inne några minuter då jag inte menade hitta ut därifrån och in i byggnaden dit jag var påväg. Andfådd och med segerkänsla tog jag min kölapp med 10 minuter till godo.

Man får fundera på hur en människa kan ha så dåligt lokalsinne som denna brettsmilande tjej.

Mannen på bilden var inte med under min ödesdigra vilsefärd

Står på tå men ryms ändå inte med

Idag var vi uttråkade som vanligt och försökte komma på nått att göra. Vi googlade. Vi tänkte. Men det finns ju verkligen ingenting att göra! Nå då frågade E om jag varit till Replotbron. Jag tänkte att jag aldrig varit dit så varför inte ta ett varv dit (edit: jag har varit en gång). Dåligt väder, men en limonad på cafét där funkar väl ändå. Så dit bar det av. Översvämning på borden, myggigt och atackerande måsar, men värre kunde man ha.

Tjänster och gentjänster

Jag skulle iväg på agility me Igor sent på kvällen. Jag orkade inte riktigt iväg ensam (eller var det så att jag inte vågade) så när mamma halvt, utan att jag ens antytt om saken, sa att hon kunde komma med bara för att umgås, var jag inte sen att tacka nej! Mamma tog med sig en bok och fick även agera filmman. Dagen därpå var det min tur att glädja, så då for vi iväg och tvätta mattorna. EN matta är rätt roligt att tvätta, pluralis - not so much. Iskallt vatten, blåsigt och regn, men alla mattor blev tvättade!

Vasabon

Jag har varit allt sjuk i bena varenda dag efter jobbet eftersom jag har stått hela tiden. Nu har jag börjat få sitta lite mer (fullt upp med patienter dagarna i ända är det fortfarande, så sittandet betyder alltså inte vila, utan sitta vid kassan) så jag är inte fullt lika trött när jag kommer hem. Att börja 9.30 och sluta 17.30 är i min värld inte alls bra. Jag är då vaken från 7.30 och kan göra noll. Kommer hem, lagar mat, slöar och går till sängs.

Idag hade jag lite extra energi när jag kom hemcyklandes svettig och kissluktande. Inte mitt eget kiss! Så jag drog bara på mig ett par andra skor och for iväg på länk med min kiss-t-pajta. 3,5 km och sen fick jag nog.

Fit at work

Köpte 2 proteinstänger och förvånades över att den smak jag trodde mej tycka om, double chocolate, inte alls var god. Den smakade mest konstgjord och "chokladbitarna" påminner om pappersbitar. Däremot en med nån slags hallongele i! Tänk vad man kan förvånas.

A good day at work

Alla intresserade och ointresserade

Största delen av helgen har gått i musikens tecken. Närmare bestämt i Kokkola på sång- och musikfest. Från Lyran var vi tyvärr bara typ 1/4 av medlemmarna, skulle ha varit roligare med större kör, men enligt vad folk sade lät det ända bra.

Söndagen spenderades också i Kokkola men då på agilitytävlingar. Vi har aldrig ens tränat på en utomhusbana (med min fågelfantast till hund) så att vi nu första gången vi befann oss på utomhusbana tävlade, tycker jag ändå är rätt bra. Fast jag är självkritisk och tyckte det gick dåligt. Men hunden sprang inte iväg på fågeljakt så det ren är en bedrift i sig. Att vi dessutom kom på 3:e plats och fick pris i form av repleksak var ju också skoj. Hunden blev lycklig. Och inte ens 3:e plats av 3 tävlande, utan 3:e av 5 tävlande. Wohooo.

Vem går nu dit endast för att ha roligt, allt man gör är på fullaste allvar...

Med smak av lime och apelsin

Jag är en rolös människa. Jag hade 1,5 timme kvar att döda innan vi skulle ti stan. Så jag började baka. Chokladbröd med smak av lime och apelsin. En variant av Märtas skurna chokladkakor. Doftade helt ljuvliga och smakade nån choklad med apelsin som jag testat. (Eller vad säger jag nu. Jag sympatidietar ju nu, så jag vet absolut inget om hur de smakade...). Egentligen var detta ingen favorit, men när jag satt och pratade i telefon vid köksbordet och efter en stund slängde en blick på kakfatet, var det av någon anledning tomt.

Märkligt

Recept

                         

• 200 g smör
• 2 dl socker
• 1 ägg
• finrivet skal av 1 apelsin
• finrivet skal av 1/2 citron
• finrivet skal av 1/2 limefrukt
• 5 dl vetemjöl
• 3 msk kakao
• 1 tsk bakpulver
• 1 msk vaniljsocker
• 1 uppvispat ägg till pensling
• pärlsocker

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175°C.
2. Rör smör och socker smidigt. Tillsätt ägg och citrusskal. Rör kraftigt.
3. Blanda de torra ingredienserna och arbeta in dem i degen.
4. Ta upp på mjölat bakbord och dela i 6 delar. Rulla ut dem till 2 cm tjocka rullar och lägg på bakpappersklädd plåt.
5. Platta till rullarna och pensla med ägget. Strö på pärlsocker.
6. Grädda i ca 15 minuter. Skär kakorna i sneda bitar medan de fortfarande är varma. 

När kakor kan glädja

Det blev nog dagens skratt den här bilden, för en mer mitt-i-prick-bild kan man inte få. Syster hade fotat och skickade med texten " vem e mest ivri över kako". S är ju sån att när han säger man ska åka iväg och köpa fredagsgott så kommer han hem med knackorv och hotdog och köttpiroger. I min värld är gott = sött, men S skulle inte ens komma på tanken att köpa nåt sånt i affären. Som ett litet barn ser jag ju ut, nåja bra att små söta saker kan pigga upp ens tillvaro på detta sätt!

Sjönöd

Ida och jag skulle iväg på kaffe till en villa. Båten startade som vanligt och det var inga större problem. Under färden när jag körde råkade jag nu bara kolla bakåt och såg då världens rökmoln kring snurran. Ett moln som inte blev mindre. Lite rök kan man vänta sig just när snurran startat, men detta var inte lite och vi hade kört en bra bit. Vi stannade vid en brygga och petade lite i hålet där vattnet ska komma ut för att snurran inte ska överhettas. Det började komma mer vatten så vi fortsatte färden. Några meter. Och så bolmade det upp igen.

Vi panikade upp varandra och till slut vågade vi inte köra längre, så det fick bli bärgning hem.

Så att sådant.

Vi festade till det

Jaa, tanken här var ju att ta ett foto med ett snyggt upplägg. Men rivjärnet var värdelöst (eller var det jag? ) så det blev så här i stället. Låt mig presentera: plättar med extra allt! Jag har varit sugen på plättar hela veckan (jag har ju sommarlov, jeee) så när syster och jag skulle ha myskväll funderade vi länge och väl på vad vi skulle baka/äta och det blev så enkelt som mina beloved plättar. Dagen efter gjorde jag en till sats.

 För att nu riktigt lyxa till det och vara lite wild and crazy drack vi cider. 0,5 l delat på 2

#storsuupare

Wohoo

Mamma slängde ihop en smörgåstårta så att även vi får fira skolavslutning. Namnam

It´s for real now

Ett tufft år med oändliga timmar med inpräntande av bl.a. inre medicin, anestesiologi och kirurgi är över. Idag hade vi sista föreläsningen men vi väntar fortfarande på ett tentresultat. Men vad skulle nu inte även den tenten vara godkänd - håller tummarna. Jag kan inte riktigt fatta att jag fick hämta min namnskylt idag och klistra dit mina flaggor. Jag blev ju nyss antagen känns det som! Paniken över att jag i augusti ska börja klinikåret, och spendera mina dagar på universitetets djursjukhus varje dag precis som på ett riktigt jobb, är inte så liten.

En jättevarm sista dag har vi haft och kroppen sa tydligen att jag är utmattad, släppte allt och somnade utan att jag hade tänkt mig det. Jag vaknade kl.21. Nu blir det svårt att somna i natt. 

Nu ska jag lugna ner mej lite, det är ändå 2,5 månader tills äventyret börjar så jag hinner förebereda mig mentalt länge ännu. Neej, vad är det jag säger, tiden går alltför fort (som alla hört tusen gånger) och jag kommer knappt hinna blinka förrän jag står där och gör mitt första ingrepp.

När det inte färdigt finns bäddor

Onsdag

Grillsäsongen inledd. Med alltför kall grill av någon orsak så det tog ju evigheter att få nånting färdigt. Förr natten var jag vaken jättemånga gånger så till slut blev det så att jag scrollade fb och möjligen skickade meddelanden där mitt i natten. Eller okej kanske halv 6 så det var ju typ morgon. Jag fick svar av modern där också och blev jättechockad. Hon var tydligen inte vaken och överentusiastisk för sedan på dan fick jag meddelenade att

 "och sms int åt me kl 05.32 na i måro mårn. bara om du a köpt en lott åt me å ja a vunni 1.000.000 juuros :) "

Hehe

Som riktiga storstadsbor

Snart är det sommarlov vilket betyder att det är en hel del mänskor man inte ser på en bra tid. Därför passade jag på att kaffa med en kompis. Roberts coffe skulle ha det bästa kaffe, men det gäller kanske bara specialkaffen, för min peruskaffe smakade inget annat än kaffe. (Surprise). Men lika god ändå för det är så jag vill ha kaffe!

Efter det köpte vi jordgubbar och satte oss på en gräsplätt vid Esplanaden där en maaaaassa folk solade och picnicade. En liten harpalt var också där på gräset. Det var jätteskönt och trevligt, tills vi blev attackerade med måsskit.

Bloggträff i Helsingfors

Jag har varit sugen på ett bloggevenemang/ en bloggträff en tid här nu och så råkade jag helt av en slump komma över det här evenemanget. Jag fasade att jag inte skulle kunna delta pga att jag inte bloggar på ratata (och int nu direkt är en storbloggare heller om man säger som så) men som tur gjorde det inget!

Kvällen började på Lokal där det fanns en massa prylar, allt gjorda i Finland, och unikt producerade. Det handlar alltså inte om någon massproduktion. Riktigt fina produkter och kaffemuggarna var så tunna så jag vet inte hur jag skulle våga använda dem heller! Hos mig skulle de få pryda hyllorna i stället. Efter detta traskade vi vidare till Creat space där Vanessa Forstén hade sin utställning "Always invisible, never out of sight". Där fanns också häftiga motiv som kunde pryda min vägg ( om min börs vore tjockare).  Vi blev bjudna på kaffe och innocent-smoothies och fick varsin goodiebag. Och tänk, jag hittade likasinnade folk och fick prata dialekt. Ojoj, dialekt <3

Tänk vilken tur att jag orkade ta mig från soffan och ända in till  centrum, det blev en riktigt trevlig kväll med trevliga pratstunder!

Dagen jag borde ha pluggat

Sista tenten för detta år (och nu är det ett år till nästa tent dessutom, som kommmer vara den praktiska tenten efter klinikåret, omg) så jag borde ju ha haft ork att kämpa lite till. I stället gjorde jag inte det, utan packade agilityväskan och for iväg på agilitytävlingar. Jag tävlade bara i nybörjarklassen eftersom jag är så feg och glömmer banorna hela tiden, fastän det skulle varit mera rättvis åt superduktiga Igor att tävla i följande klass. Nåja, sådär är det och världen går inte under. Hem kom vi med priser i alla fall. Och nu är den roligaste och dyraste hobbyn över för detta år buhu. Men jag har TYP sommarlov jeejee. 

Var ska man månne hitta agilitybanor i hemtrakterna i sommar, det står näst att ta reda på på min to-do-list.

Förblindad av skönhet

Jag tänkte jag skulle blanda lite choklad ur lösgodishyllan, bara åt snåltanden. Jag tänkte jag skulle behärska mig och inte äta en hel chokladplatta. Så jag plockade nu åt mig några chokladisar som jag fick smaska i mig och tryckte på vågen.

260 gram, hur är det ens möjligt?!

Jag hade ju bara lagt dit 10 st! Typ....

Happy and sweaty

Idag hade de öppet hus på gymmet där S brukar vara. Så klart passade jag på att träna idag då. Det var riktigt bra och de hade typ 4 squatställningar och 3 (?) bänkar för bänkpress. Jaa, jag räknade nu inte så nogat men. Hursomhelst tyckte jag det var jättebra eftersom det är de som alltid är upptagna på ett gym. För att dra alla under samma kam: tjejer tränar rumpan och killar bänkar.

Jag blev ju färdig långt före S så jag lallade nu omkring där lite efter mitt egentliga pass. Å shit vad liten man kände sej när det bara var typ 100 kilos 35-åriga män där!

Äntligen fick jag till det

Alltså jag har bakat otaliga kladdkakor på senaste tiden och alla har misslyckast och blivit chokladkakor. Jag vet inte vad jag gör fel! Eller okej, jag har dem för länge i ugn. Idag tänkte jag att nu banne mej ska jag ha en kladdkaka.jag tog ett helt perusrecept där jag

♥ Smälte 100 gram smör
Blandade ner
♥3 dl socker
♥2 st ägg
♥1 krm salt
♥ 1 tsk vaniljsocker
♥ 1,5 dl vetemjöl

♥ In i ugn ca 10 minuter in175 grader

Och den förblev kladdig! Jag firade min bedrift med att köpa glass sen efteråt när jag var och handlade.

Älskar du ditt jobb?

Jag satt här och scrollade i fb-flödet och såg denna bild. Jag är just nu på väg till dejourering på smådjursjukhuset och således alltså på väg till mitt kommande jobb. Och jag ser fram emot det. Det slog mig att de flesta, okej många, som talar om sitt jobb talar om det i en negativ ton. Älskar du det du gör på dagarna? Är det vad du vill? Är det ditt kall? Tycker du ens det är roligt? Jobbet utgör ca 40 år av våra liv, största delen av veckan är vi på jobb och endast 2 dagar per vecka är vi lediga. Man har en månads semester och några röda dagar här och där (beroende på jobb). Att man då ska måsta gå iväg till ett ställe där man bara ser på klockan och väntar att få komma hem igen kan ju inte vara hälsosamt. 

Jag har hittills jobbat en sommar på smådjursklinik, haft olika produktionsdjurspraktiker och nu då dejourerat det senaste året. Jag älskar verkligen det jag gör! Det är SÅ mångsidigt och man vet aldrig vad som ska hända. Jag har inte en enda morgon tänkt att "tänk om jag skulle få vara hemma idag". Och nej, jag är inte en arbetsnarkoman för med andra typer av jobb har nog sådana tankar uppstått. Och tänk, nu har jag inte ens fått göra allt det roliga jag kommer att få göra som veterinär, jag har ju hittills bara jobbat som klinikskötare. Ändå vet jag att detta verkligen är det jag vill syssla med! Flera gånger har jag hamnat på övertid - flera timmar till och med, men det har inte känts tråkigt det heller.

Det ska inte vara tråkigt att vara på jobb, det får inte vara så. Det kan bara inte vara meningen att livet ska vara så. Så kom ihåg det, nöj er inte med ett jobb utan utbilda er faktiskt till det ni vill bli. Jobbet utgör en stor del av våra liv!

När det skiter sig

Hur många skulle gissa att det här är bananplättar? Ingen?

Nä. Jag tänkte väl det.

Jag tror jag mixade min smet lite för ivrigt så den höll inte ihop.

Jag kom mig nog iväg på bodycombaten. Men det var så tungt! Inte för pulsen tungt eller så, utan mina ben var för tunga!! Jag kunde knappt lyfta dem. Inte fast hur jag än ville hoppa och ta i. Det var som att de var fastgjutna i marken. Surt när man vill men det bara inte går. Kan bero på benpasset jag tog samma morgon. Så det rekommenderas inte att ta två pass per dag, månne det skulle ha funkat i omvänd ordning. Hm.

Alltså shit

Vet ni, ifjol gick jag knappt med shorts på hela sommaren (känns det som nu i efterhand). Dåligt var det i alla fall med sol och värme. Nu är det 10 maj och 22 grader och alla går utan kläder. Så skönt! Vi skulle få de nya Pharmaca fennica veterinaria - böckerna idag, men kag kunde bara inte sitta inne 2h på eftermiddagen och lyssna på något sånt. I stället hämtade jag bara boken, tog mitt pick och pack och hund (som jag glömde först och fick hämta) och satte mig i solen och studerade tillsammans med en kompis. Enda dåliga är att det speglar så hiskelit i tabletakärmen.

Så småningom ska jag ta mig till ett bodycombat pass... tror jag. Gymmet har öppet hus idag.

Se oli siinä

Dit for mina gäster och kvar lämnade ett tomt hus och godis i skåpen. Jag hann väl vara ensam sisådär 15 minuter före jag hade länsat skåpet. Alltid något. Det var ju ändå morsdag.

På eftermiddan tog jag en tur till hundparken, som var tom, och Igor försökte bara hitta flyktvägar. Det var icke rofyllt så jag gick hem efter 2 minuter. Åt lite till.

Och lite till.

Pizzatips i Helsingfors

Igår var vi på hundutställning här nära. Alla av oss var inte helt nöjda med tillställningen eftersom den inte var lika som man läst i barnböckerna. Efteråt for vi int till centrum för att testa på pizza vid Vaelsa - Taveran e Ristorante, på Norra Esplanaden vid salutorget. Fast S nu varit kökschef för båda ställena där i över 1 år har jag på något konstigt sätt aldrig tagit mej dit. Kanske för att jag inte blir allt för upphetsad av restaurangmat. Hursomhaver, nu har dom köpt in en pizzaugn dit där de bakar äkta italienska pizzor, degen gottas i 72 timmar innna den gräddas, allt är gjort från scratch, inga halvfabrikat, inget som inte är färskt används. Bottnet, alltså bottnet, det är SÅ knaprigt och tunnt (gräddas på 6 minuter!) och alla andra pizzerior får slänga sig i väggen efter det här. När man håller i pizzakanten viks den inte ner som vanliga pizzor utan hålls rakt ut. Fyllningarna är också italienska (förstås), av den finare sorten. Detta är alltså fine dining pizzor. Exempel är kallrökt lax , lufttorkad skinka, grönkål, färsk korv. För den våghalsige finns en pizzor med nypotatis och päron (!).

Och nej, detta är inte ett inlägg med någotsomhelst samarbete, ifall nu någon skulle misstänka det.

Bild lånad från hemsidan

Långledit

Med en röd dag i kalendern fick jag långledigt från studierna, hela 4 dagar. Redan när jag fick reda på denna långledighet för länge sedan "bokade" jag en resa hit åt syster med barn 1. Efter lite övertalning var de på väg. I hela tre nätter får jag ha dem här och jag önskar de kunde känna glädjen inom mej då de inte ska åka hem ren i morgon. (Som sånt där cheasy "I wish you could see yourself true my eyes"). Första dagen sov modern och sambon, så jag å barnet var mest utomhus och lekte. I någons sandlåda hehe. Med kattskit som vi  upptäckte sen hehe. Nåväl en innergård är väl offentlig plats hehe. Hehe.

Idag har vi cyklat iväg till en strand där Igor fick simma och jag fick rutscha på rumpan fem före ner i vattnet. En svärande cyklist som blev väldigt upprörd över att jag ledde min cykel(så nära kanten att jag var på gräset och inte på asalten) på samma sida som han kom mötande på, fick vi också träffa. Jag har införskaffat en soft tandborste och jäntebarnet blått nagellack och en lippis. Som kvällsmål blev det philadelphiabullar i långpanna som jag var extra mycket värd eftersom jag hamnade iväg ett extra varv efter philadelphian vi glömt i butikshyllan.