Det var så roligt (andras olycka är alltid kul). Ruff kom hoppande ur skogen och jag såg inte till Igor. Jag hann inte fundera länge över det innan jag hörde honom pipa/yla från skogen. Så de fanns inget annat att göra än att stega iväg dit i den otroligt djupa snön. Efter några svordomar och några liter snö i skorna kom han äntligen inom synhåll. Han satt å såg ynklig ut och ville komma då jag lockade på honom. Men han hade så mycket snö i pälsen, runt tassarna, på magen, på bringan och svansen att han inte kunde gå. Så jag fick bära honom. Med jämna mellanrum kunde han gå lite då jag tog bort klimparna ( vissa av dem stora som två apelsiner ihop!) men efter en liten stund satte han sej ner igen och började gnälla.
Vår promenad räckte lite längre än väntat. Lyckost Ruff vars päls inte attraherar snö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar