Jag hade släpat min väska, som för övrigt utan att överdriva säkert vägde lika mycket som jag, från kamppi till järnvägsstationen. Jag hade slut på all energi. Alla bara gick förbi mej utan att fråga om jag behövde hjälp. Och jag är säker på att det syntes att jag behövde det! Till sist, när jag kommit till vagn 8 (jag skulle till 11) kom en man/pojke och erbjöd hjälp.
Tack du fina människa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar