Day 26 – Your fears

• Att dö. Men de är väl alla i viss mån. Men jag får såna obehagskänslor när jag faktiskt går in i det på djupet och riktigt funderar på vad som händer när man dör. Ligger man bara där? Känns det som när man sover? Isf kan de ju inte kännas alls för man märker ju inte att man sover, man märker att man vaknar. Eller känns de som att man drömmer bara att man aldrig vaknar? Isf så kan man ju säga att man börjar ett nytt liv. Eller är de bara svart i evigheternas evighet?
• Att bli ensam. Ibland har jag en svag stund och är säker på att jag kommer leva ensam resten av livet. Mitt öde blir att va en sur gumma som bor i en stuga i skogen å så småningom blir en eremit. Med enda sällskapet 123 katter.
• Olycklig kärlek. Tänk om man har hittat den man tror är den rätta. Men så hittar man en annan, som man aldrig ger en chans. Å tänk då om de var just han man borde ha valt.
• Insekter å fåglar. Ja, insekter förstår väl alla. De är ju helt enkelt äckliga. Å så fåglar, alltså jag är inte rädd för fåglar, utan jag får obehag om jag ska lyfta upp en å den börjar flaxa omkring.
• Hög hastighet. Jag kan nog själv köra hårt, men att sitta på med nån som kör hårt! HERREGUD va hemskt det är. Jag är säker på att vi kommer krocka eller köra i diket om de inte är jag som är bakom ratten vid höga hastigheter.

Okej, listan kunde bli hur lång som helst. Så här slutar jag.