PLUTO! Som jag också tidigare nångång har skrivit om. Min älskade lurviga hund. Han började sitt liv som Idas hund, men jag tog över ansvaret efter några år. Jag har alltid varit en hundmänniska. När vi tog Pluto ( och Lacky, Plutos bror ) var jag 4-5 år nånting. Och varje morgon tog jag en liten stol och gick ut i hundhagen och satte mej med hundarna. Detta är förstås inget som jag minns alldeles tydligt men mamma har berättat. Nu har jag ju två nya hundar, som bekant, men ingen kommer nånsin kunna ersätta Plutos plats. Hans sista år var han sjuk och måste äta medicin ( men led inte, för jag är ingen person som har djuren att lida bara för att jag ska få ha kvar dem i livet ) och han dog när han var 10 år. Vi hade lärt honom roliga trick som t.ex. att "sjunga" och skälla på kommando. Pluto var alldeles snäll och underbar och jag är glad över de år jag fick ha honom :')
Plöööfseen, hohho va ja mins ade daan tå a död! :(
SvaraRadera