Tänk att nu har ett helt skolår gått. Lilla jag från den lilla byn uppe i Österbotten har för det första kommit in till världens bästa (och svåraste,höhö ;) ) utbildning: veterinärmedicinska. För det andra har jag klarat mej igenom året. Godkänd i alla tenter, klarat av en finskspråkig utbildning. JAG som inte ens förut kunde röra ett dött djur, har nu dissikerat och skurit och rört och pillat i hundar,katter,hästar,höns och grislivmodrar. Jag har fått testa EKG på min hund. Jag har injicerat sövda råttor. Jag har lyssnat på komagar med mitt alldeles egna stetoskop. Men det bästa av allt: jag har fått va sambo med den ultimata typen i en fallfärdig studentlägenhet v
 

För ett år sen snart (23 maj) skrev jag mitt livs viktigaste inträdesprov. Efteråt kändes det helt okej men jag vågade inte tro det eftersom detta prov är svårt och hur skulle JAG klara av det? Under mitt förberdelseår/mellanår lärde jag känna en fantastisk människa. Med samma humor, matlust och läsmotivation. OCH TÄNK ATT VI BÅDA , med härstamning 20km ifrån varandra utan att veta om varandras existens, lyckades få ihop så många poäng att vi nu tillsammans får studera vårt drömyrke. Tänk att det lyckades trots att vi spenderade mesta tiden

·         Med elvispen i handen

·         Vid LadyLine på gratis pass eller

·         bänkade framför "Ensam mamma söker" på TV3Play
 

Jag menar, hur stor är liksom chansen? Inte stor. Men WE DID IT! :D

He va he